På engelska blir det inte alltid bäst om man undviker passiv form.
Tänk dig att du vaknar upp mitt i natten, kallsvettig och med hjärtklappning.
– Åh nej, utbrister du och pressar händerna mot bröstet. Väck mig ur min mardröm!
Detta är ungefär vad som brukar hända oss översättare. Vi bestämmer oss för översättningar som vi vet inte är helt perfekta. Dessa mindre lyckade val ligger sedan där och skaver, länge efteråt.
En grammatisk form som funkar ibland
Du har säkert fått rådet att man ska undvika passiv form på engelska. Jag har själv bråkat med finnar som envisas med att använda passiv form när de översätter från finska till engelska, men som så mycket annat i livet kan passiv form vara både bra och dåligt. Passiv form har sina användningsområden. Jag var nyligen tvungen att ta mig en funderare på min egen hållning till passiv form när jag översätter från svenska till engelska.
Jag översatte följande mening som innehåller den svenska passiva s-formen:
Föreningen inköpte den till sitt lotteri och målningen förblev i vinnarens familj ända tills den förvärvades av Nationalmuseum 2015.
Verbet ”förvärva” står i passiv form, eftersom målningen förvärvades av museet.
Här hade jag två möjligheter. Meningen inleds på samma sätt: “The Society bought it for its lottery and the painting stayed in the winner’s family until…” Meningen kan avslutas på två olika sätt:
the Swedish National Museum of Fine Arts acquired it in 2015.
Eller:
it was acquired by the Swedish National Museum of Fine Arts in 2015.
Vi kan ta en titt på de fullständiga meningarna (men det är bara det understrukna som är av intresse här):
1. The Society bought it for its lottery and the painting stayed in the winner’s family until the Swedish National Museum of Fine Arts acquired it in 2015.
Eller:
2. The Society bought it for its lottery and the painting stayed in the winner’s family until it was acquired by the Swedish National Museum of Fine Arts in 2015.
Skillnaden är att den första översättningen innehåller två subjekt, först “it”/“painting” och därefter ”Museum”, medan den andra översättningen behåller samma subjekt, ”it”/”painting”.
Den andra översättningen ligger närmare den svenska originaltexten; den efterliknar den passiva s-formen, ”förvärvades”. Den första översättningen använder i stället det subjekt vi känner till och gör satsen aktiv. Problemet är att den fullständiga meningen nu innehåller tre subjekt: ”Society”, ”painting”/”it” och “Museum”.
Vi kan sammanfatta fördelarna och nackdelarna med båda varianterna i en tabell:
| Fördel | Nackdel |
Variant 1: omvandlar den passiva s-formen till aktiv form på engelska | Den visar vem som gjorde vad, eftersom vi vet att museet förvärvade målningen | Den lägger till ett extra subjekt i meningen som därför får sämre ”flyt” |
Variant 2: behåller passiv form på engelska | Här förblir fokuset på målningen, och det är ju den vi är intresserade av | Här används passiv form trots att vi känner till subjektet, vilket inte är lika elegant |
Oavsett vilken variant jag väljer som översättare kommer detta att störa mig senare. Jag skulle aldrig bli helt nöjd med någon av varianterna. För att få bättre flyt i texten anser jag emellertid att variant 2 är bättre, även om den innehåller en onödig passiv form.
Slutsats
Det blir fel hur översättaren än gör. Om vi behåller det svenska originalets passiva form får vi en onödigt krånglig grammatisk struktur. Om vi ändrar den passiva formen får vi ett onödigt extra subjekt.
Vilket val jag än gör som översättare så blir resultatet inte helt perfekt. Till min frustration kommer jag att grubbla över detta länge efteråt. Det är tur att jag inte är perfektionist. Om jag vore det skulle jag bli helt besatt av sådana detaljer.
Inte lätt....